Jeg har missa med 1m. Sånn kan det gå når en tar lang pause midt i en vev.
Det blir galt forhold mellom bredde og lengde. Etter boka burde det være minst 210 cm - ettersom det er ca 140 bredt.
Sånn er livet.
Mens jeg knytta ferdig frynsene på teppet hørte jeg på "Mellom himmel og jord" i radioen.
Et program til ettertanke.
Hun som gjorde inntrykk på meg mente at skolen burde sette av en time i uka til psykisk helse allerede fra første klasse.
Ungene bør lære: "JEG ER BRA NOK SOM JEG ER!"
De bør lære mestringsteknikker som kan være til hjelp senere i livet.
En kan lære å kontrollere stress og godta hverandres egenheter. Trolig ville mye mobbing og misnøye med egen kropp og egen evne være unngått.
Christine Ottersland har en blogg der hun bl a skriver:
"Datteren min har angst. En til tider ganske tung diagnose å bære på. Hun er det tøffeste mennesket jeg vet om. Hun gjør ting hun ikke tør hver eneste dag. Men tidvis innhenter nervene henne, og hun blir slått til bakken av sine demoner.
Sats på psykisk helse i grunnskolen. Jeg LOVER at det vil gagne samfunnet på sikt!"
Hej !
SvarSlettDet är ju synd att mattan blev för kort - men sk.. händer. Vi i vävstugan använder oss av en bomullsband, var vi ritade på cm, dm och m - avstand med tuschpenna. Banden nålar vi fast på väven, men släpper inan den löper med på tygbommen. Vi hade engång en löparväv som blev för kort, eftersom någon missade en meter - då blev det bara 2 löpare. Jag vävde ochså en yllematta för kort, men sedan passade den perfekt under bordet i husvagnen.
God fortsättning !
Marianne